4an
Mingel
Det är inte tjejen i filmen som har skrivit brevet
kära 90-tal
underbara clara
dagens civila olydnad
Angående toapapper
Denna busskräck.
När jag växte upp började jag åka buss till skolan först i gymnasiet.
Det var alltid lite utav en terror, dels för att den alltid var fullsatt och dels för att man var tvungen att åka med personer som man gått med på högstadiet.
Ska man hälsa?
Vad ska man prata om de 25 minuterna innan man kommer fram?
Måste man sitta bredvid nått litet äckel?
Och fan fan fan om man fick stå i gången. Den ultimata skammen.
9 år senare står jag alltid på busshållplatsen 20 minuter innan bussen kommer (har stressat dit förstås), räknar pengarna 10 gånger i minuten, funderar hur jag ska betala och om bussen överhuvudtaget kommer att stanna.
Väl ombord så börjar jag tycka att det är skönt. Undrar vad som är så farligt egentligen.
Sen börjar man närma sig busshållplatsen. OMG den kommer inte stanna!! jag plingar i tid. Fast tänk om chauffören tror att jag plingar för skojs skull. bäst att ställa sig framför dörren så han ser att jag ska av. Men fan va pino om han bara blåser förbi hållplatsen när jag står vid dörren. Då måste jag springa fram och skrika NEEJ JAG SKULLE AV! BUSSCHAUFFÖREN!! JAG SKULLE FAKTISKT AV!!
Inget av detta händer förstås. Den stannar där den ska, jag kliver av och livet leker.
En dag i mitt liv
Jag hamnade just bredvid en kvinna som är trevlig, men på gränsen till läskig.
Har jag hittat min jämlike?
Jag är inte så socialt utvecklad, som så många kan tro.
Ibland får jag lite lätt panik i sociala kretsar jag inte hör hemma!
Bullen, är jag normal?
Jag måste köra en favorit i repris. bara för att jag älskar 90-talet.
-Torkade rosor
-Blockljus
-plastnappar i neonfärger som man hade som halsband (togs bort från marknaden rätt fort p.g.a gift)
-blåa tapeter med solbårdar
-butiken "Presenten" i Piteå
-Plankstek
-glitterspray
-fruit of the loom-hoods
-kjol ovanpå byxor
-personsökare
-telefonsvarare
-drömfångare och andra indianprylar
-jättelång sladd till hemtelefonen
-flytande ljus i en skål med vatten
-geleljus
-disketter
-Tidningen Okej
-hajtand runt halsen
-luktsudd
-Tighta sidenhalsband med ett smycke längst fram (mamma sydde våra)
-zickzack-hårband som vissa hade som halsband (innovativt men mycket smärtsamt)
-stora videokameror, allt skulle filmas
-badsalt & badkulor
-marmorbord
-jeansshorts på män
-brevväxling
-rökelse
-skinnhörnsoffor
-halvmånar
-att baka i långpanna
-penntroll
-pandora
-spegelpidestaler
-Tre Kronor & Rederiet
-lavendel
-KP
-stora porslinsdjur (tigrar var populärt)
-stringtrosor
Är du verkligen så underbar?
Jag stör mig verkligen på dig. Jag vill kommentera varje inlägg med; "Jag hatar din blogg"
kort och koncist.
Men jag kan inte.
Det är väl jag som är psykiskt störd som går in på din blogg varenda jävla dag för att se om du överträffat digsjälv och skrivit något ännu mer provocerande än dagen innan?
Alla dessa klänningar, alla dessa visdomsord.
Alla dina ord om hur fantastiskt fint det är att tvätta fönstrena när man har klackeskor på sig. Vem fan gör det? Vem fan är du?
Alla dessa inlägg om Gud.
VAKNA
Note to self; get a life
Jag och Fia åt dadlar och drack juice på Banken.
Living on the wild side!!!!!!
Jag måste ta tillbaka mitt första inlägg.
För någon månad sen skulle jag gå och köpa ett nytt pack toalett-papper. Allt var bra, jag nynnade säkert på nån låt.
När jag kommer till Hemköp inser jag att Serla gjort om allt! ALLT
Tack, serla. Tack.
Jag är totalt vilse i denna djungel av toapapper.
PS. Det är denna ni INTE ska köpa. Tjockt papper men få meter dvs. mycket dåligt val ds.
Ibland läser jag bloggar, i smyg. Ganska ofta faktiskt.
Det stör mig när folk skriver t.e.x
"I helgen har jag haft det helt fantastiskt. Vi gick sakta hemåt klockan två. Jag är så tacksam för allt."
Det provocerar mig med all denna lycka.
Kanske för att jag är övertygad att dom lever i en lögn och är såna människor som nöjer sig för mindre.
OK det här låter ju inte bra. Är jag cynisk? Missunnsam? Är det jag som är lurad?
Men jag nöjer mig fan inte med mindre
