Jenka tänker till

När jag väl är hemma kommer jag att skratta åt det här.
MEN för att minnas hur jävligt det är så ska jag skriva en liten komihåglista av känslor.

1. Ångest - tänk om det här är en sån katastrof som gör att man blir fast föralltid. Eller i alla fall några månader. Vad händer med jobbet, hur ska man ha råd att bo, vart ska man ta vägen? Hur ska man orka driva runt?
2. Hopplöshet - jag kommer aldrig att komma hem. Den känslan är fan inte att leka med.
3. Självmordstankar - ovissheten tar kål på mig. Det går inte att planera runt den, det går inte att hitta alternativa lösningar eftersom ingen vet när vi får flyga. Då är det lika bra att checka ut, det var ju kul så länge det varade. Livet alltså.
4. Paniken - Hur länge ska jag vänta? När får jag se Jens eller Monika eller Carro eller mamma igen?
Sen den där känslan av att ingen fattar. Ingen vet vad som händer, ingen kan tänka sig in i hur jävligt det känns. Alla tänker att det löser sig snart, men ingen vet hur långt borta en lösning kan kännas efter såhär många negativa besked.

Jag ska aldrig mer underskatta naturen. Dags att börja källsortera.