Jenka tänker till

Jag har vekrligen lovat, dyrt och heligt.

Men ett inlägg på 300 försvinner så lätt, så här kommer det:

Jag har en syster. När vi var små hatade vi nog varann lite, eller jag antar att hon hatade mig. Jag var ju yngre, grät hela tiden och ville göra allt som hon gjorde. Man kan nog säga att vi drog ganska ojämt tills vi blev vuxna kvinnor.

Idag är det så annorlunda, allt är förändrat.

Jag älskar verkligen min syster.

När hon skrattar så skrattar jag.

När hon är ledsen är jag ledsen.

När hon är arg blir jag inte arg, men jag blir lite lätt upprörd bara för att bekräfta hennes ilska.

Carolina Nilsson, visst vet du att jag älskar dig. 

Alltid ska jag fånga dig när du faller, alltid ska jag lyssna när du ropar efter mig. 

Alltid ska jag skratta åt dina skämt. Inte för att dom alltid är roliga, bara för att det är så man gör när man älskar.

Jag vet att du inte kan laga allt som gått sönder för mig nu.

Jag vet att du tycker att det är jobbigt att du har ett förhållande med Luleå och jag med Umeå när allt har rasat, distansen är en jävel.

Jag vet att du vill lyfta mig ur hålet, det går inte.

Men jag vet att du försöker och jag vet att du skulle göra allt, om det var möjligt.

Det räcker.

Tack för att du är bäst, kan vi inte åka på charter? Ibiza?