Jenka tänker till

När jag föll & när mitt liv rasade fanns dom där utan att jag bad om det.

Dom lämnade mig aldrig, trots att det inte fanns mycket att ge tillbaka.

Dom stod vid min sida när jag inte längre fanns, dom såg när jag blev blind.

Dom lyfte mig när jag föll, dom bar mig när jag inte hade någon ryggrad.

Dom öppnade sina hem, dom stoppade om mig om nätterna. Ja, dom erbjöd till och med en trippelsked då och då.

Dom tog mig ur mitt hem och ut i skogen, till havet, till Scharren eller i parken.

Dom skingrade mina tankar och distraherade mig ur sorgen.

Dom fanns alltid där, när andra försvann.

Dom räddade mitt liv.

Förbannade ordspråk, men jag måste avsluta med mammas favorit:

"I nöden prövas vännen."

Eller för att tala klarspråk: Dags att sålla agnarna från vetet.

Det gjorde ont när jag förlorade agnarna men satan vad jag älskar vete.

ÄLSKAR vete.