Jenka tänker till

Kvar står Karolina och Camilla. En av dom skulle vidare, en ut.

Vad händer?

Jihde säger ett namn, Camilla börjar gråta, slänger sina armar runt Karolina, springer och hoppar upp på Jihde och slingrar benen runt hans midja och skriker "jag älskar dig! jag älskar dig, Jihde!"

Jihde vet inte riktigt hur han ska lägga fram det hela men säger efter några sekunder (när hon slingrat av sig från hans kropp):

- Jag sa...Karolina.

Stämningen dog.

Jag dog. 

Jag skämdes så mycket att jag var tvungen begrava mitt huvud i soffkuddarna och skrika och skratta i ett enda stort pino-bonanza. 

Han sa ju klart och tydligt Karolina!!!!!!!!!!!!!!

Hur kunde det gå så snett? Stämmer det att man hör det man vill höra?

Det värsta är att det förstörde även min kväll.

Jag hade planerat att tappa upp ett bad och se på Greys Anatomy, men all min mys-längtan försvann efter det där.

Kvar ligger bara en klump i magen av ångest.

Och ett förtryckt skratt, för det är fel att skratta åt andra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!