Jenka tänker till

Det hela började som ett skämt. Jag och ___ satt i bilen och hade våran vanliga terapi-att färdas i en Toyota med inkopplad ipod.

Vi pratade om våra kriser vitt och brett och vad vi skulle göra av dom.

Mest skrattade vi åt att vi var körda.

Men sen började ___ prata om den fantastiska tamråttan hon hade. 

Jag blev så sjukt peppad.

Jag kan inte ta hand om en hund, det är ju som att ta hand om ett barn, fast det blir aldrig kul.

Kaniner är ju piss. Katter är sämst. Vandrande pinnar är -90. Marsvin är spattiga, hamstrar är meningslösa, hästar är dyra, grisar är socialt oaccepterat, fåglar är fel, fiskar har ingen mening osv osv. 

Vad finns det kvar? tamråttor.

Vi har i alla fall skämtat om det här i flera dagar. Jag har skämtat lite väl mycket, så det börjat bli allvar.

____ drog sig ur ganska fort efter att hon förstod att det här var ingen lek. 

Hon har så pass mycket självrespekt kvar att hon fattar att hon inte vill vara gnagar-tjejen.

Idag tog jag det så långt att jag gick in på en djuraffär och kollade på Tamråttorna.

När det bara fanns en köade jag i kassan, och talade ut med kassörskan.

Det spårade ur, jag började fråga om hans personlighet, när de fick in fler, om hanarnas urin luktar mer än honornas och så vidare.

Tjejen i kassan, som förövrigt inte kunde uttala R (varför är alltid djurmänniskor såna freaks), blev oerhört exalterad över mitt engagemang och frågade om hon skulle ringa mig när de fick in Tamråttor av samma kön. Jag, i mitt svaga tillstånd, ger henne mitt namn och nummer och går därifrån.

Ingen värdighet kvar.

"Ring Jenny Nilsson när vi får in två tamråttor av samma kön."

Vad har hänt med mig?

Jag skäms.

Ps. jag kommer inte skaffa råttor. ds.