Jenka tänker till

Varje dag, samma sak.

Jag vet saker om henne som jag inte borde.

När jag såg henne en gång i Göteborg fick jag svårt att andas och gömde mig bakom ett hörn.

Det som har hållt mig fast är fascinationen över hur tråkigt liv man kan ha.

Och att det blir så uppenbart när man lägger ut det på internet.

Inte för att jag tycker att jag är bättre, eller tycker att jag har det roligare, men jag lägger i alla fall inte ut bilder varje dag som bekräftar att man faktiskt lever i ett mörker av tristess många gånger.

Hon vattnar blommor, hon pratar om sitt jobb. Hon fotar sina katter, hon berättar novell-långa berättelsern om små värdelösa saker som hänt under dagen, t.ex att en spårvagn råkade stå stilla i flera timmar och hon fick ta en buss hem. Hon fotar hennes kille ibland. Hon fotar sin lönespecifikation. Jag vet nästan, nästan, allt om henne.

Frågan är ju dock vem som är den största loosern?

Jag är rädd att det är jag.

Note to self: skaffa mig ett liv.