Jenka tänker till

Kanske för att jag trodde att jag var född till ångest, kanske för att ur ångest kommer desperation och ur desperation kommer tvånget att skriva vilket medför att man blir kreativ & kan göra bra låtar.

Ibland saknar jag bara känslan av att tycka synd om migsjälv, att gå runt med en tryckande känsla över bröstet och en kniv mot strupen.

Känslan av att inte veta när döden står och väntar runt hörnet, när den ska ta en ner i graven.

Sen minns jag hur det känns att leva i det.

Inte så jävla kul, spännande eller bra.

Så vad har jag att klaga på?

*är vilsen i hur man gör när allt känns bra*

Finns det handbok?