Jenka tänker till

VART ÄR DU CAROLINA NILSSON, JAG SAKNAR DIG

Ni vet, en sån sorg.

När vi var små var vi kompisar.

Eller vi var lillasyster/storasyster dvs. jag fick göra allt för att umgås med Carro.

Jag fick hämta grejer, göra kvällsfika, springa ärenden.

En klassiker var dealen;

Jag smörade alla kanter på Carros skorpor & utbytet var att jag fick sitta och titta på när hon åt, alltså jag fick VARA MED HENNE, UMGÅS.

När åren kom stod jag inte ut med henne.

Jag tyckte hon var jobbig och sämst. Vi bråkade hela tiden.

Jag hade en oro i kroppen, en sorg, över att jag inte skulle kunna ha en syster att umgås med när man hamnade i medelåldern. Som jag hade sett min mamma & hennes systrar. Att jag aldrig skulle kunna få det, aldrig någonsin.

Sen passerade tonåren & nu kan jag inte tänka mig ett liv utan min kära kära kära syster.

Jag önskar att hon bodde nära så jag kunde åka över och lägga mig på hennes soffa, snacka skit & fisa.

Jag är så glad att hon finns.

Min kära syster!